Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).  Related Paintings of tidemand :. | Women s tailor | Death (mk19) | Silent room | Oil Painting portrait of Vice Admiral William Lukin (1768-1833) painted by George Clint | degas |
Related Artists:
Emanuel Leutze
historical painter, born in Gmund, Wurtemberg, 24 May, 1816; died in Washington, DC 18 July, 1868.American painter of German birth. When he was nine, Leutze's family emigrated to America and settled in Philadelphia. In 1834 he began to study art with the draughtsman John Rubens Smith (1775-1849). Leutze developed his skills as a portrait painter by taking likenesses to be engraved for publication in the National Portrait Gallery of Distinguished Americans and then working as an itinerant painter. He also experimented with imaginative compositions, such as the Poet's Dream (Philadelphia, PA Acad. F.A.). Philadelphia patrons sponsored his study in Europe, and in 1841 he enrolled at the Kenigliche Kunstakademie in Desseldorf. Although attempts at history painting won approval in Germany and in the USA, Leutze left the academy in 1843. He travelled for two years in Germany and Italy, during which time he became convinced of the importance of freedom and democracy,
Sanford Gifford
(July 10, 1823 C August 29, 1880) was an American landscape painter and one of the leading members of the Hudson River School. Gifford's landscapes are known for their emphasis on light and soft atmospheric effects, and he is regarded as a practitioner of Luminism, an offshoot style of the Hudson River School.
David Gilmour Blythe
(May 9, 1815 - May 15, 1865) was a self-taught American artist best known for paintings which satirically portrayed political and social situations. Blythe was born in East Liverpool, Ohio on May 9, 1815 to poor parents of Scottish and Irish ancestry. After a childhood in a log cabin by the Ohio River, at the age of 16, Blythe moved to Pittsburgh, Pennsylvania. There he apprenticed himself to woodcarver Joseph Woodwell. In his subsequent work as an itinerant portrait painter, Blythe traveled widely from Baltimore to Philadelphia and perhaps as far as New Orleans. Other than his stint with Woodwell, Blythe had no known artistic education or training.